Tekniker

En 3D-skrivare är en avancerad tillverkningsenhet som konstruerar tredimensionella objekt genom en lager-på-lager-uppbyggnad. Denna process benämns som additiv tillverkning, vilket innebär att material successivt tillförs i skikt för att forma det slutgiltiga objektet. Till skillnad från subtraktiva tillverkningsmetoder, där material avlägsnas från en solid blockform, möjliggör additiv tillverkning en mer resurseffektiv produktion med hög grad av geometrisk frihet.


FDM

Precis som traditionella skrivare använder olika tekniker, såsom bläckstråle- och laserskrivare, finns det även flera metoder för 3D-utskrift.
Den mest förekommande tekniken på marknaden idag är FFF, vilket står för Fused Filament Fabrication. När man talar om 3D-skrivare är det ofta denna metod som avses, både i Sverige och globalt.
FFF-processen innebär att ett objekt byggs upp lager för lager genom att smälta och extrudera en plasttråd, kallad filament. Denna metod är även känd under benämningen FDM (Fused Deposition Modelling), vilket är en alternativ term för samma teknik.


SLA/RESIN

SL/SLA (Stereolithography Apparatus) och DLP (Digital Light Processing) är avancerade additiva tillverkningsmetoder som utnyttjar ljus för att härda ett flytande fotopolymermaterial och därigenom skapa tredimensionella objekt.
Processen bygger på selektiv exponering av ett ljuskänsligt resin för en ljuskälla, där SLA använder en laser för att polymerisera materialet punktvis, medan DLP projicerar ett helt lager samtidigt med hjälp av en digital ljusprojektion. Denna typ av 3D-utskrift möjliggör tillverkning av komponenter med exceptionellt hög detaljrikedom och precision, vilket gör tekniken särskilt lämplig för tillämpningar inom exempelvis smyckesdesign och prototyptillverkning.


SLS

SLS (Selective Laser Sintering) är en additiv tillverkningsprocess där en högenergilaserkälla används för att selektivt sintra pulveriserat råmaterial, vilket sammanbinder partiklarna till en solid struktur utan att helt smälta materialet.
Denna teknik är primärt avsedd för industriella tillämpningar och används främst för att tillverka mekaniskt starka komponenter. Även om polymerbaserade material förekommer, är SLS särskilt anpassat för metallbaserade applikationer, vilket gör det till en vanlig metod inom exempelvis flyg- och fordonsindustrin.
SLS har ofta den relativt grova ytfinishen jämfört med andra 3D-printingtekniker, vilket innebär att efterbehandling ofta är nödvändig för att uppnå önskad ytstruktur och dimensionsnoggrannhet.